Könsutplånande och annat trams.

Sitter precis och läser en artikel i DN. Debatten om könspedagogik är i full gång, alltså den om hur man ska behandla barn i skolan och förskolan utifrån deras kön. Ska man dela upp tjejer och killar? Ska man "ta bort" könen?

Såklart det inte går att ta bort könen, det finns ju män och det finns kvinnor. Det finns ju inget sätt att ta bort det, och det tror jag att de allra flesta är överens om. Det är ingen som försöker ta bort kön. Kön i sig är inte något problem. Ett problemet däremot är att det verkar finnas alldeles för många människor som tror att genusedagoger eller "genusideologer" faktiskt VILL radera ut könen. Elise Claeson till exempel: "Man kan göra människor medvetna om könsskillnader, men inte i förskolan. Det är fel att man vill ta bort kön."

Jadu Elise...

Människor har en tendens att alltid dra saker och ting till sin spets. När man vill ha jämställdhet tror de att man vill radera ut könen. När man vill förbjuda burka i skolan tror de att man vill bannlysa islam. När man vill tillåta folk att gifta sig med någon av samma kön tror de att nästa steg är att gifta sig med en hund.

I en annan artikel i DN idag om jämställdhetsdagiset Egalia säger Lotta Rajalin, "Det handlar inte om att alla ska bli lika eller att ta bort något utan att barnen ska få utvecklas till unika individer."

Låter det så hemskt? Det handlar inte om att ta bort könen, det handlar om att ta bort fokuset från könet och i stället fokusera på barnet som människa.

Tja, Elise tycker såhär: "Barnen kan inte tänka ut det här med genus som vi kan göra. De är inte där än eftersom deras hjärnor inte är färdigutvecklade. Om vi då stör den utvecklingen kan vi göra dem en otjänst."

Nej, barnen kan inte tänka ut det där med genus. Det är nog sant. Det där med genus är någonting som man lär sig när man blir äldre Och det är ingenting man lär sig utav sig själv. Det är nämligen någonting man lär sig reklamskyltar och TV-program.´och hur man behandlas av de vuxna. Så till exempel, säg att vi har en liten pojke som inte har räknat ut det där med genus än. Han har följande egenskaper:



Empatisk
Äventyrslysten
Teknisk
Känslig
Sportig
Konstnärlig

Inget konstigt med det. Sådan är han. Målar och spelar fotboll. Det är bara det att när han börjar räkna ut det där med genus så börjar han lära sig att listan inte riktigt ser ut sådär, utan snarare såhär:



      Empatisk                            Äventyrslysten
   Känslig                                   Teknisk
Konstnärlig                                 Sportig

Och då är det kanske redan lite sent för de äldre har redan börjat sudda ut den sidan av listan som inte riktigt passar ihop med hans kön.


      Empatisk                      Äventyrslysten
  Känslig                           Teknisk
Konstnärlig                        Sportig

Plötsligt har stackaren bara hälften av sina egenskaper kvar! Om det är den här utvecklingen det är vi stör så skulle jag inte kalla det att göra barnet en otjänst.

Visst, många skulle säga att det är jag som drar det till sin spets här... men jag är väl inte helt ute och cyklar? Så länge vi kallar våra söner "min lilla kämpe" och våra döttrar "min lilla prinsessa" och inte tvärtom så är det ju ändå någonting vi matar dem med, någonting som vi tvingar dem att tro om sig själva. En liten flicka är tvungen att vilja vara en liten prinsessa. När hennes lillebror vill låna hennes fina, glittriga klänning så får han ett par tråkiga, svarta fotbollsskor i stället. Kul. Bara för att han råkar vara en pojke. Sudda, sudda. Vore det inte bättre att se honom som en människa i stället?

Tack för mig.