tisdag 13 mars 2012

Jämlikhet går inte åt båda hållen.

I t goes both ways är visst någonting som man har hört (för) mycket av på sistone. Sånt här feministhat som man pratar om, stärkt av ett par stora lass okunnighet.

Det är ett ganska underligt argument för feministhatare, tycker jag. Att feminister vill "dra jämlikheten för långt", att det måste vara jämlikt "åt båda hållen". Att jämlikhet är åt båda hållen är ju uppenbart. Hur tänker man sig något annat? Är det åt ena eller andra hållet är det ju inte jämlikt. Nu råkar det bara vara så att vi befinner oss åt ena hållet - patriarkatet. Inte jämlikt, alltså.

Naturligtvis är jag inte den enda som storknar över "kränkta, vita heterosexuella män" som är övertygade om att feminism är en extemism och fortsätter påpeka att män visst är lika utsatta som kvinnor. Nu säger jag inte att alla vita, heterosexuella män glider fram genom livet på en räkmacka, men visst måste det underlätta lite att inte varje dag utsättas för rasism, att inte behöva komma ut ur garderoben inför intoleranta medmänniskor, att inte behöva arbeta mer än någon annan för en chefsposition, att inte behöva objektifieras. För hur kul är det exempelvis att anställas på ett företag för att männen "ska ha något fint att titta på"? Jag vill i alla fall inte ses som "en brud" framför "en människa".

Dessutom så är argumentet att män också har det illa lite grundt med tanke på hur enormt långt bakåt kvinnoförtryckets historia sträcker sig. Jag har inte läst genushistoria, men jag vet att det tog sin början för länge, länge sedan. Var det när kristendomen sa att Eva föddes ur Adam? Nej, tidigare. Varför skulle annars alla romerska kejsare och antika filosofer vara manliga? Kanske började det redan när nomaderna först bosatte sig. Man tog lite mark, kallade den sin egen och lät den sedan gå i arv
till sin förstfödde. Plötsligt var det viktigt att veta vilka som var ens egna barn, och då var man tvungen att se till att ens kvinna inte gick och lade sig med andra män. Hur då? Lås in henne, ha henne som en ägodel. I många delar av världen är det fortfarande så att en man äger kvinnan han är gift med. Ju fler fruar, desto mäktigare, desto manligare.

Det är här många fastnar i sin tankegång. I andra delar av världen så har kvinnor det värre. Alltså har kvinnor det bra i Sverige. Visst, allting är relativt, men det finns andra nyanser än svart och vitt. De två behöver inte vara varandras motsatser. Bara för att den ena är dålig behöver det inte betyda att den andra är bra. Den ena kan vara dålig och den andra kan vara ännu värre. För er som har svårt att hänga med i mina argument har jag gjort ett litet diagram:


Se. Inte svart och vitt. Inte jämställt.

Problemet är att vissa tror att feminister vill hamna till höger i skalan, i ett matriarkat. Ehm. Tänk efter lite. Inte heller jämställt! Varför skulle man vilja ha det så? Att tro att feminister hatar män. Här har vi det, feministhatet. Vanligen uppburet av män, för vem vill bli hatad? Problemet är ju bara att de baserar sitt eget hat - feministhatet - på felaktiga grunder. Och därför finns det många som inte vågar kalla sig feminister. För, återigen, vem vill bli hatad?

Missförstånd, okunnighet. Vi vill hamna i mitten av skalan. It goes both ways, visst. Eller åt inget håll alls, bara i mitten. Jämlikhet.

5 kommentarer:

  1. Hej!

    Eftersom du verkar vara saklig i din kritik av antifeminister ska jag lämnar en kommentar här vilket jag inte brukar göra varken på feministers eller antifeministers bloggar eftersom jag tycker många i båda grupperna är oemottagliga för sakargument och nyansering.

    Jag tycker inte man ska avveckla genusvetenskapen. Jag hävdar bestämt att vi har patriarkala strukturer i samhället som ofta gynnar män men ibland kvinnor (vårdnadstvister, domar vid brott etc). Genusvetenskap skulle kunna vara en seriös vetenskap och är det också ibland. Problemet är att den antar en massa saker som kursbeskrivningar från bl.a. Umeå universitet avslöjar.

    Det är ungefär som att ett universitet skulle göra reklam för en kurs i sociologi med.

    Här granskar vi hur kapitalismen drabbar den fattigaste delen av befolkningen.

    Eller en kurs i nationalekonomi.

    Här granskar vi hur höga skatter och socialism försämrar ekonomins funktionssätt.

    Genuvetenskapen utgår ofta från vissa teorier som de inte tycker är värda att prövas eftersom de är så självklara (för genusvetarna själva)

    Ofta fungerar det som Jeopardy De har svaret vad är frågan? Istället måste seriös forskning söka sådant som håller för vetenskapliga tester. Man kan ha vissa hypoteser (som att vi har patriarkala strukturer inom ett visst samhällsområde och forska om det är sant och hur utbredda de strukturerna är). Men man kan inte som forskare ta en massa ideologiska teorier för givna oavsett om det handlar om feminism, liberalism, kristdemokrati eller något annat. Det där är något politiska partier, debattörer och andra ska syssla med inte forskare.

    En sak som jag tycker genusvetare borde granska är hur det är möjligt att i princip alla riksdagspartier (möjligen förutom sd) bedriver arbete "mot mäns våld mot kvinnor", senare har även "våld i samkönade relationer" kommit med. Allt detta är bra och viktigt men var finns "kvinnors våld mot män"? Om man nu erkänner att även lesbiska kvinnor kan slå en annan kvinna och även män kan bli slagna (av en annan man) då måste logiskt även en kvinna ibland slå en man i en olikkönad relation. Jag är synnerligen kritiskt mot att det officiella Sverige ger noll stöd åt det senare problemet. Man bryr sig inte ens om att forska hur vanligt problemet är. Man hänvisar till få polisanmälningar. Men om det är något som är stigmatiserande är det väl för en man som blir slagen av sin kvinnliga partner att polisanmäla det? De riskerar givetvis bli förlöjligade vilket de också blivit ibland de få som vågat polisanmäla.

    Människor som i andra sammanhang med rätta kräver regler och lagar ska vara könsneutrala accepterar att den principen inte gäller i officiella dokument om våld i nära relationer. Det är oacceptabelt.

    I min recension av boken Gay, straight and the reason why kommenterade jag på min blogg Helds HBT-nyheterdet norska TV-programmet Hjernevask. Från bloggposten.

    http://bengtheld.blogspot.com/2011/12/hbt-kultur-gay-straight-and-reason-why.html

    "Och även om det blir tydligt att Eia lutar åt "biologismen" som faktor är han resonerande i sina program. Väger argument för och emot. Och främst, han vänder sig till de som har sakkunskap, forskare som genomfört studier. Harald Eia avslöjar också hur inskränkta en del ledande människor inom genusvetenskap, antirasism och HBT-engagerade i Norge är. Deras okunskap om forskningen är skrämmande - och pinsam för dem själva."

    För att summera debatten håller jag med om att Sverige inom de flesta områden är där du angett på skalan. Men samtidigt kan vissa samhällsområden vara till höger om mitten. Bl.a. att kvinnor döms mildare än män när de gjort samma brott. Samma tendenser kan också finnas när det gäller etnicitet där folk med invandrarursprung riskerar dömas något hårdare och de är något många feminister själva framför i debatten om rasism. Men däremot är det tyst om att ännu tydligare tendenser finns som missgynnar män som åtalade för brott. Man måste vara konsekvent i sin analys.

    Bengt

    SvaraRadera
  2. Vill lämna en kompletterande kommentar. Att kvinnor gynnas i vissa områden i samhället är egentligen också möjligen ett resultat av patriarkala strukturer.

    Relationen till barn kan vara en annan del av de patriarkala strukturerna. För i dem ingår det att i en olikkönad relation ska mannen jobba medan kvinnas plats är i hemmet tillsammans med barnen.

    Och när det gäller att män oftare döms till högre straff än kvinnor för samma brott kan det vara ett resultat av att kvinnor inte bedöms som lika ansvariga för sina handlingar som män. Att kvinnor bedöms mer som barn.

    Så egentligen är det här inte matriarkaka värderingar utan patriarkala värderingar. Men oavsett vilket gynnas kvinnor inom vissa områden i samhället. Och det borde ni feminister erkänna. Jag har tidigare själv kallat mig feminist men gör det inte sedan några år just för att de flesta feminister vägrar erkänna i den offentliga debatten att det även finns strukturer som gynnar kvinnor även om de flesta gynnar män. Här borde ni feminister ha en gyllene möjlighet att nå ut till de av antifeministerna som är resonabla och vädja om samarbete mot strukturer oavsett vilket kön de drabbar. Tyvärr är det få av er som är så smarta. Och därför förblir debatten polariserad.

    Bengt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är inte allt särskilt påläst om genusvetenskap, men du skriver att den ibland har inställningen " De har svaret vad är frågan?"... Jag är inte helt säker på vad du syftar på, men jag tror jag förstår vad du menar. Att de har inställningen "nu ska vi se hur patriarkatet trycker ner kvinnan." ...Men är det inte lite så det ligger till, då? Vi har ju facit i hand, vi ser hur samhället ser ut, det är inget tvivel om att vi har ett patriarkat. Vi har ju definitivt inte ett matriarkat, eller jämställdhet för den delen, så man kan ju inte undervisa ur den synvinkeln. Vi har alltså svaret. Sedan får vi utreda hur vi hamnat här och vad vi kan göra åt det, och det är kanske det som är frågan.

      Sedan hade jag tänkt svara precis det du själv skrev i den senare kommentaren. Mycket klok insikt att det du skrev om - straff, vårdnad - kommer ur patriarkala strukturer. Du skriver att kvinnor gynnas av det. Ja, det beror ju på hur man ser på saken. Visst får kvinnor då kanske lägre fängelsestraff, men jag tycker att det handlar om djupare saker än så. Det handlar inte om att få vårdnaden om sina barn, det handlar om att tvingas till någonting (som man inte nödvändigtvis valt själv) på grund av normer och stereotyper. Att tvingas in i bilden av en älskande mamma, eller en naiv och bräcklig fåraktig liten flicka. För egentligen, hur roligt är det att få kortare fängelsestraff enbart på grund av att man anses för dum för att ta ansvar för det man gör? Det är inte jämställt bara för att det råkar "gynna" kvinnorna i dessa sällsynta fall. Skulle man tänka så så skulle det ju inte kunna finnas några manliga feminister, inga vita som vill ha jämlikhet mellan folk med olika etnisk härkomst, inga heterosexuella som stödjer HBTQ-människor et cetera. Eftersom den nuvarandra strukturen gynnar dem. Men oavsett vem som gynnas eller inte av vårt patriarkat så är det ju ändå nackdelarna som är otvivelaktigt övervägande för kvinnorna. Vore det inte så så skulle det ju inte finnas någon feminism.

      Radera
  3. Ida.

    Både du och jag kan vara ense om att det finns patriarkala strukturer. Och det kan givetvis också forskare vara som privatpersoner. Men i sin yrkesroll kan det inte ta en massa saker för givet.

    Notera att jag aldrig hävdat att det faktum att även kvinnor gynnas ibland om än att män gör det oftare skulle betyda att vi ska vara nöjda som det är. Men man måste kunna se att det ofta finns flera aspekter i samhället och sällan entydiga lösningar på problem. Det är här jag tror det vore bra om feminister och antifeminister kunde nyansera sig istället för att som idag oftast bara slå saker i huvudet på varann.

    Bengt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är säker på att det finns väldigt mycket forskning på just det området. Seriös, objektiv forskning. Det finns säkert oseriös, subjektiv forskning också, med tanke på att det är ett ämne som är svårt att se objektivt på. Det handlar ju som sagt inte om siffror eller ja- och nejfrågor, det handlar om en social bild av kvinnan.

      Och det är bara precis dethär jag menar när jag skriver att jag storknar över "kränkta, vita heterosexuella män." Det känns så irrelevant att dra in de procentuellt minimala fördelar som kommer kvinnor till i vårt partiarkala samhälle. Det är klart det finns där, men det är oerhört ovesäntligt för debatten eftersom det inte betyder att det är jämställt.

      Det är klart det finns feminister som "bara slår saker i huvudet på varandra" och inte vill säga att de får lägre fängelsestraff, och olyckligtvis är det ju såklart bara de som får publicitet. Därför tror många att det är det som är definitionen av en feminist. Och vågar inte kalla sig det. Det är väl synd, de flesta företrädare för kvinnors rättigheter är inte radikala, precis som de flesta miljökämpar inte kedjar fast sig i oljeriggar och de flesta djurälskare inte bombar McDonalds. Det är bara det att media tycker att det är mycket roligare att skriva om dem som gör det.

      Radera